Skildringen av nationalsocialismen i Annika Thors bok "En ö i havet"

Indelning

1. Inledning: Några informationer om bokens innehåll och om författaren

2. Skildringen av nationalsocialismen i boken „En ö i havet“
2.1 Dialoger mellan Steffi och Nelli
2.2 Informationer från „yttervärlden“
2.3 Bilder som är förknippade med dåliga minnen
2.4 Andra människors åsikter om nationalsocialismen
2.5 Steffis tankar

3. Hur skildringen användas för att bygga upp spänning – ett exempel

4. Annika Thors skildringen av nationalsocialismen – karakteristiska kännetecken
4.1 Skildringen är individualiserad
4.2 Författarens arbete med kontraster
4.3 Läsarens identifikation med Steffi

5. Den individualiserade skildringen – en teknik för att få tag i unga läsare

6. Sammanfattning

7. Litteratur

1. Inledning: Några informationer om bokens innehåll och om författaren

Annika Thor är en svensk ungdomsboksförfattare som föddes 1950 i Göteborg.^[1] Hon växte upp i en judisk familj och bor nu i Stockholm. Boken „En ö i havet“, som skrevs 1996, var hennes debutroman. Boken handlar om Steffi (12 år) och Nelli (8 år), två judiska systrar från Wien, som kommer till den göteborgska skärgården på flykt undan tyskarnas judeförföljelser 1939. Boken beskriver systrarnas nya liv i ett främmande land, långt borta från föräldrarna som måste stanna kvar i Österrike: De väntar i Wien på inresetillstand till Amerika eftersom Sverige inte tar emot vuxna flyktningar.

„En ö i havet“ är den första delen av fyra^[2] i serien om Steffi och Nelli och blev nominerad till Augustpriset 1996. För några år sedan gjordes TV-serien „En ö i havet“ och sändes i Sverige under hösten 2003. Boken behandlar händelser som hände för 70 år sen, vid början av andra världskriget.

Författaren behandlar kriget och nazisternas judeförföljelse: „Der Autor, der als Thema Krieg wählt, geht meist nicht auf das aktuellste Zeitgeschehen ein, sondern sieht sich als Sprachrohr einer unterdrückten, ausgebeuteten, verfolgten kulturellen Gruppe und ernennt sich zu ihrem Advokaten“^[3]. Författaren Annika Thor, som själv har en judisk bakgrund, fungerar i boken som advokat för judarna som förföljads av nationalsocialismen.

I mitt arbete ska utredas, hur nationalsocialismen skildras i boken. Vad skildras, hur skildras det, hur förmedlar författaren informationer om nationalsocialismen i den här ungdomsboken? Det är frågorna som ska undersökas och besvaras i det följande. Först tänker jag beskriva, sedan analysera och kommentera skildringen av nationalsocialismen i boken.

Bokens innehåll förutsätter jag är bekant, därför ska jag inte gå in på det vidare i arbetets huvuddel.

2. Skildringen av nationalsocialismen i boken „En ö i havet“

2.1 Dialoger mellan Steffi och Nelli

Annika Thor förmedlar information om nationalsocialismen och dess konsekvenser på olika sätt. De finns fördelade hela boken genom. Läsaren får veta några saker till exempel från dialogerna mellan systrarna Steffi och Nelli. Strax i början av boken pratar de om sina föräldrar som inte är med dem, så läsaren redan kan ana att något är fel. Dialogerna visar Steffis och Nellis lösryckning ur hemmiljön – flickorna är ensamma i en främmande värld och måste bli vuxna snabbt:

„ – Får vi åka hem nu? undrar Nelli. Hem till mamma och pappa?

Steffi skakar på huvudet. Då börjar Nelli gråta.

– Sch, väser Steffi. Grina inte, du är väl inget småbarn.”^[4]

Det finns ett samtal mellan Steffi och Nelli i bokens början, där Steffi vill veta varför Nelli kissade i sängen. Här kan läsaren erhålla ett intryckt av hur nationalsocialismen och chockerande erfarenheter i Wien har traumatiserat flickorna:

Steffi frågar:

„ – Varför då?
– Jag vågade inte. Det var alldeles mörkt och jag var rädd att de skulle komma och ta mig.
– Vilka de? frågar Steffi, fast hon redan vet vad Nelli menar.
– Poliserna, viskar Nelli ännu tystare. Nazisterna.
– Nelli, säger Steffi. Vi är i Sverige nu. Här finns inga nazister. Här kommer polisen inte och tar folk på nätterna.”^[5]

2.2 Informationer från „yttervärlden“

Det finns också många informationer om nationalsocialismen som kommer från „yttervärlden”, d.v.s. från radion eller brev som skickas från Steffis och Nellis föräldrar i Wien.

De här informationerna är en viktig beståndsdel av boken eftersom flickorna lever ganska isolerade på ön: breven som postas från föräldrarna och radion är oundgängliga för att informera flickorna – och läsaren – om det som händer i Wien och i resten av Europa.

Steffis ängslan för nazisterna förmedlas till exempel, när Annika Thor beskriver hur Steffi en gång lyssnar på radion:

„Ett skrapande ljud hörs, och sedan en allvarlig röst:

– Extra nyhetsutsändning från TT. Tyskland har inlett militära aktioner mot Norge och Danmark. I Osloradion meddelades i morse att tyska trupper landsatts i norska hamnar klockan tre natten till i dag. Tyska styrkor befinner sig för närvarande i Oslofjorden...

Steffi står som en staty mitt på köksgolvet med tillbringaren i ena handen och smörasken i den andra.

Det är inte långt till Oslo. Om tyskarna krigar mot Danmark och Norge, då kan det lika gärna vara Sveriges tur när som helst.

När tant Märta kommer hem sitter Steffi uppkrupen på en stol med fötterna indragna i nattlinnet. Frukosten står orörd på köksbordet.”^[6]

På sakligt vis skildrar Annika Thor Steffi som grips av ångest och som är vettskrämd när hon lyssnar på nyheterna.

Steffis och Nellis pappa sammanfattar avgörande världspolitiska processer i brev till Steffi och fungerar så här som förmedlare mellan ön och yttervärlden:

„Tyskland har angripit Polen; England och Frankrike har förklarat krig mot Tyskland”^[7],

skriver han till Steffi.

Läsaren får också veta vad det innebär för judarnas situation:

„Pappa skriver att de flyttat till ett mindre rum och att mamma börjat arbeta som hemhjälp åt en gammal dam.”^[8]

Senare skildrar pappan sitt nytt arbete på Judiska sjukhuset:

„Det är mycket slitsamt, vi är för få och har brist på all sjuksvårdsmaterial och medicin. Men det är den enda möjligheten för mig att över huvud taget få arbeta som läkare”^[9].

Därför att Annika Thor betjänar sig av de här personliga skildringarna, får läsaren veta de omedelbara, personliga tragedierna som nationalsocialismen har till följd. En av följderna är att föräldrar och barn måste skiljas för en lång tid, och därför finns det tidvis en slags alienation mellan föräldrarna och döttrarna.

En gång skriver Steffis mamma:

„Jag har äntligen fått fotografierna som fru Lindberg skickade. [...] Jag ser att du har klippt håret. Det får dig att se äldre ut, eller är det något annat som har förändrats? Man börjar se hur du kommer att se ut som vuxen.”^[10]

Och Steffi tänker:

„”Jag ser att du har klippt håret.” Som om det inte betydde någonting. Som om det knappt angick mamma. [...] Bryr hon sig inte alls om vad Steffi gör längre?“^[11]

Författaren skildrar korrespondensen mellan Steffi och föräldrarna mycket realistiskt. Annika Thor är mycket bra informerad om de judiska flyktingsbarnens situation. Vad korrespondensen beträffar, orienterar hon sig kanske på direkt sätt till en autentisk korrespondens mellan judinnan Hertha Josias från Hamburg och hennes dotter Hannele som hade fått en fristad i Sverige i 1939. Några brev mellan modern och dottern kunde räddas och blev publicerade till exempel i en bok om Förintelsen i Europa som utgavs av Regeringskansliet i Stockholm för några år sedan.

En gång skriver modern till exempel: „Nu ber jag dig, min kära Hannele, att ta väl hand om Ingelin. Nu måste du vara både hennes mor och far. [...] Jag förlitar mig nu helt på dig, min stora dotter.”^[12]

[...]

^[1] Alla biografiska informationer från: http://www.bonniercarlsen.se/v2/writer.asp?id=14015 .

^[2] Den andra delen heter „Näckrosdammen“, den tredje delen „Havets djup“, den fjärde delen „Öppet hav“.

^[3] Reiser, Philumena: Interkulturalität in der Kinder- und Jugendliteratur, Marburg 2006, S. 97.

^[4] Thor, Annika: En ö i havet, Stockholm 2005, s. 8.

^[5] En ö i havet, s. 26.

^[6] En ö i havet, s. 122.

^[7] En ö i havet, s. 44.

^[8] En ö i havet, s. 61.

^[9] En ö i havet, s. 86.

^[10] En ö i havet, s. 102.

^[11] En ö i havet, s. 102.

^[12] Bruchfeld, Stéphane/ Levine, Paul A.: …om detta må ni berätta... – En bok om Förintelsen i Europa 1933-1945, Regeringskansliet Stockholm 1998, s. 41.