Excerpt
I min undervisning har jag elever deras föräldrar eller en del av dem kommer från ett tysktalande land. Jag har aldrig upplevt att de inte redan kunde prata flytande tyska, oavsett om bägge föräldrar eller bara en del är från ett tysktalande land. Det enda de behöver träna är grammatiken, litteraturen, geografin, historia och ibland intonationen.
Med de minsta gör jag oftast ordlekar, rim och ramsor. De gillar att sjunga och då träna vi tyska barnsångar i början av varje lektion. Dessutom läser jag efter sången en saga om vilken vi pratar sedan.
Men de större barnen från högstadiet eller gymnasiet brukar jag kombinera läsning med historiska händelser, t.ex. läser de om syskon Scholl eller Anne Frank och svarar sedan på frågor om händelser. De måste göra många muntliga uppgifter, t.ex. förberedda och hålla ett referat framför klassen. Själv har jag upplevt att barnen som bruka läsa mycket tysk litteratur har det väldigt lätt att uttrycka sig skriftligt på ett mer avancerad sätt.
Om jag nu utgår från mina erfarenheter som elev med tyska och serbokroatiska som modersmål, kan jag bara säga, att jag har alltid haft nytta att kunna flera språk. När jag kom till Sverige utan att kunna ett enda ord, var det engelska och serbokroatiska som hjälpte mig vidare. Jag tror att det är viktigt att få modersmålsstöd, eftersom elever får mer självkänsla, föräldrarna blir glada att språket, förknippat med kulturen, inte tappas bort och enligt skolverket nå elever som har gått hela grundskolan till modersmålsundervisning bättre betyg.
Litteraturförteckning:
Can, Mustafa (2006) Tätt intill dagarna. Norstedts, Stockholm
Hedencrona, Eva & Kós-Dienes, Dora (2003) Tvärkulturell kommunikation i förskola och skola. Studentlitteratur, Malmö
Sjögren, Annick (2006) Här går gränsen Dialogos förlag, Värnamo
[...]