Världens bästa sommar och evighetsgåvan
Kalle tror att han bara ska få ännu en sommar i Smålands djupa skogar.
Men bakom idyllen, gården, sjön och den varma sommarfamiljen finns något ingen talar högt om.
En mystisk man rör sig i utkanten av byn. En väg spärras av. Och någonstans döljer sig en hemlighet större än Kalle någonsin kunnat ana.
Världens bästa sommar och evighetsgåvan är en varm, spännande och mystisk berättelse om barndomens magi, människors godhet och en gåva som kan förändra framtiden.
Auszüge aus dem Buch
DE BÅDA FAMILJERNA
Denna story utspelar sig på ett tidigt 70-tal. Personerna omkring huvudpersonen Kalle var många och långa tyckte han, för han var ju bara 10 år och lite kort i rocken Han hade givetvis en mamma och pappa och också 4 syskon, men huvudpersonerna är inte de, utan sommarfamiljen i Smålands djupa skogar.
Sommarfamiljen bestod av Ingrid och Reine, lillasyster Bettan, Yngve och så favoriten sommarstorebror Sten, och så fanns då Elsa och Tugga gräs, det var namnen på gårdens 2 kor. Nasse fanns i stallet och Svina sig, så klart, och så ett gäng kacklande äggproducenter.
Och så till sist har vi den inte så lite skumme och mystiske Anton som ingen visste namnet på förutom då Reine, Kalle kallade honom helt sonika den mystiske mannen, Kalles polare Allan fanns också där bodde någonstans mellan träden i Småland. Mystiske mannen ingick inte i kärnfamiljen förstås, men fanns där i närheten den mesta tiden. Varför? Och var? Och varför Kalle tycker att mystiske mannen är ett perfekt namn att kalla han, kommer vi till lite längre fram.
Valpen Kalle hade som sagts naturligtvis en familj också, om Kalle själv skulle beskriva dom med några korta ord så skulle det bli typ storasyster, tuff, tokig, klantig, men också väldigt snäll och kamratlig, ja nästan som en mamma nr 2. Äldsta lillasystern, en som går sin egen väg, plugghäst, sjunger opera framför spegeln, varför, bra fråga vet hon nog bara själv, men också snäll. Yngsta lillasystern, fotomodellen, långt blont hår, förflytta sig som typ en gasell, fanns men märktes inte, Och så har vi då älskade lillebror, lika älskad av hela familjen, full av humor, upptäckarglädje och så en och annan tokighet.
Kalles mor var en trygg hamn, såg alltid till att barnen hade allt de behövde, fem barn krävde sin man eller kvinna naturligtvis. Och att göra hade hon, speciellt eftersom huset där dom bodde var långt ifrån modernt, enbart kallvatten, uppvärmning enbart med vedspis, 3 rum och kök på 7 personer o.s.v.. Pappan i huset jobbade heltid och en hel del extra bl.a. med ett annat hus som skulle bli bättre än dåvarande, men det tog tid och naturligtvis han hade också bara 24 timmar på dygnet, han hjälpte också även bekanta att få fixat sina bilar, så att göra hade även han. Och så till slut fanns också katten Svartnos, som själv flyttade in, dök bara upp en dag.
Katten var inte så ung, och softade helst i närheten av den värmande vedspisen, alla syskonen tyckte att namnet Svart nos passade utmärkt eftersom han hade just en svart täckning på nosen, men eftersom det var en gammal katt blev det att pappan i huset mest kallade han morfar, och morfar blev det helt och hållet till slut. Katten var ibland borta i kortare eller lite längre perioder, hos en annan familj? Syskonens människomorfar bodde i Tyskland Lilla gasellen, yngsta systern, kom sig för en dag att berätta för fröken i skolan att Morfar hade kommit tillbaka, oh vad roligt enda från Tyskland? Nej han har varit på rymmen.
Morfar på rymmen? En del muntra miner blev det åt situationen. Lillebror då jo en av hans bravader var att hans mor gjorde hönssoppa ibland och vid ett tillfälle hade brodern varit på upptäcktsfärd i grannens hönshus och efter ett tag dök han upp i köket hemma med en livs levande höna under armen, och sa mamma, mamma ska vi göra soppa på den, och efter en hel del skratt och glädjetårar smög han och hans mor tillbaka med hönan. Mycket skit för sig den grabben tänkte Kalle. Sådana och en hel del liknande händelser var vad som hände i en liten by på landet mitt ute i ingenstans, så långt ifrån ett stadsliv man kan komma.
Kalles egna bravader då, nja inget att bry sig om, tänkte han och mindes t.ex. när ha inte var mer än en halv portion hög cyklade den knappt halva kilometern till sin farmor som bodde uppe i själva bykärnan och på trappan upp till farmors ytterdörr fanns ett trappräcke gjort i massivt stål med en avslutning längst ner i form av en rund ring, som satt ungefär i ögonhöjd på Kalle. Kalla det vad man vill men Kalle fick ett ung och dum hjärnsläpp, no brain no pain moments, måste se om mitt huvud passar in i det hålet, och det passa med millimeterprecision men det var bara det att när han skulle dra tillbaka huvudet så var öronen i vägen.
Kalle skrek, farmor kom utrusande, en bil vars chaufför just hade stannat och stigit ur lastbilen hörde Kalle och rusade till undsättning, ja där stod Kalle som en sorts dåligt inramad levande tavla, men efter ett tags lirkande kunde han nu med röda, varma öron återigen njuta av friheten. Det var en av Kalles snilleblixtar, en annan som inte var lika kul för alla inblandade var när han och en kompis som han lyckades dupera att hänga på, det var en ovanligt varm sommardag inget hav eller någon sjö på långa avstånd, men aha en å, båda knattesnillena bestämde sig för att där kunde man bada, och gjorde så. Ah va svalkande tyckte dom.
Kalle och den andra äventyraren kom hem och Kalle frågade sin mamma om hon inte tyckte han såg ovanligt ren ut, och hela äventyret uppdagades, gissa om han fick förmaningar och inpräntat hur farligt det är med strömmande vatten. Djurvän av stora mått var han också, det låg en stor gård alldeles i närheten av där Kalle bodde, där tillbringade han mycket tid och vid ett tillfälle hade någon slagit ihjäl en råtta, och Kalle fick syn på dess hjälplösa ungar, synd om dom tyckte han, och tog dom i en liten låda med hem så klart, de skulle bo under hans säng var planen, det tyckte inte hans mor, att dom sen inte överlevde utan sin mor hade barnhjärnan missat
Ja det hände en del även om han bodde mitt ute i tjotahejti. Och om somrarna på den tiden var det nästan standard att man skulle åka på koloni i åtminstone 4 veckor. Först få sprutor mot galna kosjukan, digerdöden eller nåt, inget kul med sprutor tyckte Kalle. Men kolonivistelsen då, jättemygg, seg jävla klistrig havregrynsgröt varje morgon, bada i en skitig sjö, och när man behövde baja på utedassen var det vissa som hade lärt sig att man kan plocka en brännässla och peta upp den i häcken på dom som besökte toaletterna, så man gick omkring i fyra veckor och kliade sig i röven konstant.
Efter ett par års sommarkliande så var det så dags för Kalle att få komma till en sommarfamilj. Första vistelsen minns han nästan ingenting ifrån och det var nog just för att det hände nästan ingenting. Andra sommarfamiljen var väldigt schyssta men också väldigt speciella av vad som han minns. Föräldrarna hade förstått att Kalle inte njöt av sina somrar precis och sommaren efter det när Kalle var 10 år fick han möjlighet att komma till Småland och dessutom till samma familj som hans älskade storasyster redan hade varit hos i 2 somrar, och vad han förstod hade stortrivts. Nu fick lyckosten sällskap av lillebror.
[...]
DET ENORMA PROJEKTET
Antons genomtänkta ritningar för det enorma projektet visade att efter de omfattande utgrävningarna skulle de stora glasytorna runtom vara tillverkade glasblock med mycket stor bärighet och motståndskraft. Och så skulle utrymmet delas i två plan inte överallt men till en stor del. Den övriga designen satte Anton väldigt stor vikt vid själva grunden i designen som var att allt skulle rikta sig till barn, och inte så lite i heller, med undantag för det nödvändiga toaletter, badrum, kök m.m. utformades ytan till något fullständigt oemotståndligt och inbjudande,
Den rent praktiska uppbyggnaden bestod av till att börja med en gångstig, på flertalet kilometer och sen tätt med olika sagovärldar, inte bara att titta på utan att kunna utforska, allt med senaste ljud och ljus teknik, sidospår för att kunna gå på upptäcktsfärd, tivolitema, sport tema, you name it, kul skulle barnen ha det, och glada barn, ja kan man överhuvudtaget se något bättre? När Anton kunde se hela sin skapelse fullbordad var han mer än nöjd, över förväntan, och han tyckte nu för första gången att han hade åstadkommit något varaktigt och meningsfullt. Och kontakten med Ingrid och Reine var odelat positiv.
Dagen därpå skulle Reine Ingrid och de två sommarbarnen komma på en rundtur, ja de fick åka i en typ av golfbil som fanns var Antons plan. Dagen därpå grydde. Och som alltid efter det att korna var mjölkade, stod alla fyra utanför och Anton öppnade grinden. Hjärtligt välkomna sa Anton, tack, de kollade Antons privata del först den låg närmast, fint mycket fint var omdömet, direkt efter kom en del som skulle vara till hans kontorsdel, praktisk och bra nära till jobbet, dom fortsatte framåt när Anton hejdade dom. Anton började se allvarsam och lite sammanbiten ut, han sa jag har researchat lite, och förstått att när tiden kommer för er att dra er tillbaka så vill jag erbjuda er något.
Jag har också luskat ut att yngste sonen Yngve gärna vill driva gården vidare, sen hejdade han sig kom vi går in här och efter ett ansenligt avstånd från hans kontorsbyggnad, kunde man se en helt underbart fin enplansvilla breda ut sig, lagom stora gröna ytor runt om avslutat med ett stort antal för tillfället blommande buskar i stort sett runt om. Detta är min gåva till er, om och när ni vill står det redo för er. Paret som annars inte var lätt chockat annars stod som två fågelholkar, en liten tår visade sig också i Ingrids ögonvrå, dom blev mållösa men tack, tack sa dom naturligtvis. Sällskapet fortsatte inspektionsrundan nu i golfbilen.
Dom blickade in genom glasfasaden, där innanför låg den stora vinterträdgården, med möjligheten att få en jämn och fin temperatur vintertid fanns naturligtvis, Gästerna var mäkta imponerade. Får vi flytta med på somrarna i alla fall, kom det från Skåningarna, längst bort fanns det ett väl tilltaget utrymme till t.ex. personalrum som avslutades med en under tak liggande stor yta lämplig som parkeringsyta, här kan ni parkera när ni flyttat hit sen kan ni ta er en promenad genom det grönskande under tak liggande landskapet hem avslutade Anton. Dom tittade på varandra och såg rent euforiska ut. När jag blir stor flyttar jag in till dig Anton, kom det från Kalle.
Den delen var nu inspekterad, vill ni ha kaffe, ja tack mycket att smälta sa Ingrid. Under fikat så berättade Anton en del som han inte förrän nu hade delgett någon, sen sa han Reine om du undrar så lyckades jag få med regeringen på att finansiera det yttre skalet utav bygget, inte min privata del och det övriga som ligger där förstås och så kommer dom att stå för hela kostnaden av driften. Men jag står fortfarande som huvudägare. Men nog med siffror nu, jag ser att barnen börjar att gäspa, jag tror att vi går in i den verkligen spännande delen så vaknar dom nog till, vi låter det tala för sig själv, han leder dom fram till den nu enda existerande vägen in.
Och så kliver dom då in och möts direkt av en kortare trappa som leder till en väldigt lång låt oss säga balkong, där man får en bra överblick av en del av vyerna nedanför. Barnen har ögon stora som pingisbollar, titta, titta Joakim von ankas pengabassäng och långbens bil med husvagn, villa Villekulla där borta, titta plåtis från Alice i underlandet säger Ingrid, och dom gamla är nästan som barn på nytt, där sitter tjuren Ferdinand under korkeken, Kalle är helt inne i det. Reine är också duktigt imponerad det kan man se på hans ansiktsuttryck. Snälla kan vi gå ner och bara kolla lite, säger barnen nästan i kör.
Dom går ner i samlad trupp och barnen börjar genast utforska, just utforska har varit som en röd tråd genom hela bygget för är det något som barn älskar så är det just det, gäller kanske oss som inte är barn också? Ja där fanns allt ifrån sagornas värld och en massa annat bland annat väldigt mycket med djur men då i form av robotar, mystiska stigar med tunnlar o.s.v. o.s.v. you name it. Kan vi få gå på bara en liten upptäcktsfärd till snälla frågar barnen ja ja okej, men vi syns här var halv timme, har ni koll på klockan? Vi sätter oss här borta så ni hittar oss sa Anton, han märkte att Reine och Ingrid började bli lite trötta, lite tagna av det hela helt enkelt.
- Quote paper
- J Mattsson (Author), 2026, Världens bästa sommar och evighetsgåvan, Munich, GRIN Verlag, https://www.grin.com/document/1763321
