Gud i det Gamla Testamentet, även kallad YHWH, beskrivs som den mest absoluta, odelbara och ojämförliga varelse som också är alltings orsak och skapare. I det Gamla Testamentet beskrivs nationen Israels Gud som Abrahams, Isaks och Jakobs Gud som har som främsta uppgift att leda världen som en herde leder sina får. Gud ledde på detta sätt israeliterna ut ur förtrycket och slaveriet i faraos Egypten och gav dem en lag; Mose lag, vid berget Sinai så att de kan uppfylla Guds vilja. Walter Brueggemann beskriver i sin bok ”Old Testament Theology: An Introduction” flera olika metaforer, bilder och egenskaper som Gud tillskrivs och ger uttryck för i Gamla Testamentet.
I det Nya Testamentet beskrivs Gud på ett annat sätt och med andra termer i och med det paradigmskifte som sker i och med Jesus Kristus. Här uppfylls de profetior som talats om i det Gamla Testamentet och samma Gud uppenbarar nu andra egenskaper.
Nedan kommer jag, med urval huvudsakligen ur Brueggemanns bok och mina egna tankar baserat därutav att gå igenom två av de attribut som kan anses vara några av de mest avgörande för Guds karaktär i det Gamla Testamentet. Därefter kommer jag att försöka beskriva bilden av Gud i det Nya Testamentet med hjälp av James D.G Dunns bok ”New Testament Theology: An Introduction” samt Sigurd Grindheims bok ”Introducing Biblical Theology”.
Innehållsförteckning
1. Bibelteologins utmaningar och möjligheter
2. Bibelns teologi om Gud
2.1 Gud i det Gamla Testamentet:
2.2 Gud i det Nya Testamentet
3. Guds folk
3.1 Guds folk i det Gamla Testamentet
3.2 Guds folk i det Nya Testamentet
4. Guds folks framtid
4.1 Guds folks framtid i det Gamla Testamentet
4.2 Guds folks framtid i det Nya Testamentet
5. Hur min uppfattning om bibelteologi har förändrats
6. Centrum eller hjärtat i Bibelns teologi
6.1 Centrum i det Gamla Testamentet
6.2 Centrum i det Nya Testamentet
Syfte och centrala teman
Syftet med denna studie är att undersöka bibelteologins potential som verktyg för att förstå Bibelns enhet och dess budskap. Genom en analytisk läsning utforskas hur Guds natur, relationen till Guds folk och det eskatologiska framtidshoppet utvecklas progressivt från Gamla till Nya Testamentet, med Jesus Kristus som det centrala sammanhållande navet.
- Bibelteologins metodologiska utmaningar och möjligheter.
- Guds personliga natur och suveräna skaparmakt i Gamla och Nya Testamentet.
- Definitionen av "Guds folk" och övergången från etnisk partikularism till kristen universalism.
- Det bibliska framtidshoppet och Guds trofasthet genom historien.
- Jesus Kristus som det teologiska centrumet och "hjärtat" i Bibelns berättelse.
Auszug aus dem Buch
2.1 Gud i det Gamla Testamentet:
Det första av dessa attribut är ett av Guds mest tydliga kännetecken i G.T: Guds personliga natur och karaktär. Den Gud som uppenbarar sig i GT är en genuint dialogisk Gud. De mest operativa orden som används för att beskriva Guds benägenhet är stadig kärlek, nåd och förbarmande. Det var av fullständig och fullödig kärlek som Gud svarade på Israels nödrop i Egypten, och som tog sig an det svaga Israel och skyddade dem i kärlek mot faraos förtryck. Gud är således den som svarar till de sårade och de som är i nöd, och som kommer till deras undsättning och ändrar deras situation. Dessa nödrop och Guds gensvar och aktion tar sig i uttryck i psaltarens doxologiska lovprisningar som resultat av Guds handlande, men som allra tydligast genom Exodusberättelsen. Denna rörelse mellan nödrop och Guds respons på Israels nödrop utmärker Gud som en genuint dialogisk Gud som hela tiden interagerar med sitt folk Israel i en dialog där Israel ropar och Gud svarar.
Som jag har antytt ovan så tar sig Guds personliga natur i uttryck i Guds relation till sitt utvalda folk, Israel. Detta kommer jag att komma in mer på lite senare under rubriken ”Guds folk”, men här är även värd att nämna att Gud hängiver sig fullt till sitt utvalda folk och ser alltid till deras behov, liksom liljorna på ängen och fåglarna i luften. Denna personliga Gud vänder sig dessutom alltid från vrede till förbarmande och kärlek efter dom och upprättar om och om igen förhållandet mellan sig själv och sitt folk Israel. Det högst personliga förhållandet mellan Gud och Guds folk går från brustenhet till fräschör, baserat på en stadig kärlek från Gud. Vad som är utmärkande för denna relation är att Israels enda verktyg för att handskas med hemska situationer är att ropa efter Gud. Guds personliga relation till Israel beskrivs av Brueggemann som ett äktenskap som ständigt bryts, men sedan återinstiftas av Gud.
Sammanfattning av kapitlen
1. Bibelteologins utmaningar och möjligheter: Kapitlet diskuterar bibelteologins svårdefinierade natur och hur dess kronologiska läsning ställs mot behovet av att förstå texterna som ett levande budskap för alla tider.
2. Bibelns teologi om Gud: Här analyseras Guds karaktär som absolut skapare och dialogisk herde i Gamla Testamentet, samt hur inkarnationen i Jesus Kristus innebär ett paradigmskifte i Nya Testamentet.
3. Guds folk: Författaren spårar utvecklingen av Guds folk från det utvalda Israel till den universella församlingen i Kristus, där tro ersätter etnicitet som identitetsmarkör.
4. Guds folks framtid: Kapitlet utforskar det bibliska framtidshoppet, där Guds löften om en ny skapelse och upprättelse knyts samman genom Jesu liv, död och återkomst.
5. Hur min uppfattning om bibelteologi har förändrats: En personlig reflektion över författarens resa från skepticism inför en strikt vetenskaplig disciplin till en förståelse av dess värde för kyrkans läsning av Skriften.
6. Centrum eller hjärtat i Bibelns teologi: Avslutningsvis diskuteras sökandet efter ett teologiskt centrum, där Jesus Kristus identifieras som det kitt som förenar Bibelns mångfaldiga röster.
Nyckelord
bibelteologi, Gamla Testamentet, Nya Testamentet, Guds folk, Jesus Kristus, eskatologi, uppenbarelse, Guds karaktär, hermeneutik, exegetik, frälsning, förbund, Israel, kristologi, bibelforskning.
Vanliga frågor och svar
Vad handlar denna akademiska uppsats i grunden om?
Uppsatsen är en analytisk studie ur ett bibelteologiskt perspektiv som undersöker hur Gud uppenbarar sig, hur Guds folk definieras och hur framtidshoppet formas genom hela Bibeln.
Vilka är de centrala tematiska områdena?
De centrala områdena omfattar Guds natur (skapare/dialogisk Gud), utvecklingen av begreppet "Guds folk" samt det eskatologiska framtidshoppet i både Gamla och Nya Testamentet.
Vad är det primära målet med arbetet?
Målet är att utvärdera bibelteologins roll och potential som ett verktyg för att förstå Bibelns enhet och dess relevans för en kyrklig kontext.
Vilken vetenskaplig metod tillämpas?
Författaren använder sig av en bibelteologisk metod med komparativa analyser av kurslitteratur (bland annat Walter Brueggemann och James D.G. Dunn) för att spåra tematiska linjer genom Skriften.
Vad behandlas i huvuddelen av arbetet?
Huvuddelen behandlar förhållandet mellan Guds natur och historiska kontexter, förändringen av Guds folks identitet genom Kristus samt den spänning som finns i det bibliska framtidshoppet.
Vilka nyckelord definierar studien bäst?
De viktigaste nyckelorden inkluderar bibelteologi, Guds folk, Jesus Kristus, eskatologi, uppenbarelse och kristologi.
Hur ser författaren på spänningen mellan Guds straff och kärlek i Gamla Testamentet?
Författaren menar att Guds handlande på lång sikt övergår från straff till kärlek och förlåtelse, och att relationen till Israel ständigt återupprättas av Gud trots folkets otrohet.
Vilken roll spelar Jesus Kristus för definitionen av Guds folk i Nya Testamentet?
Jesus fungerar som den definierande faktorn där etnisk tillhörighet upphör att vara avgörande; det "nya Israel" består nu uteslutande av dem som tror på honom.
Varför anser författaren att en "Kristuscentrerad" läsning är nödvändig?
Enligt författaren behövs en Kristuscentrerad bild för att förena Bibelns olika detaljer och "motstridiga" material till en enad berättelse om Guds verk.
- Quote paper
- Kevin Andersson (Author), 2016, Gud och Guds folk. En analytisk studie ur ett bibelteologisk perspektiv, Munich, GRIN Verlag, https://www.grin.com/document/337364
