Den kristna kanon utgörs av det skriftmaterial som den kristna kyrkan anser vara auktoritativt och gudomligt inspirerat och som sammanställdes genom den process som kallas kanonbildningen. Ett avgörande steg i denna kanonbildning var när Athanasius i sitt påskbrev år 367 infogade en lista med de böcker som skulle komma att utgöra den kristna nytestamentliga kanon. Omkring år 400 var kanonbildningen i stort sett klar och sedan dess har västkyrkan varit eniga kring den nytestamentliga kanon.
Ett sätt på vilket kyrkan har definierat kanon och dess gränser är de allmänt vedertagna ”kriterierna för kanonicitet” som har använts för att bestyrka de böcker som utgör det Nya Testamentet:
1. Apostolic Origin — attributed to and based upon the preaching/teaching of the first-generation apostles (or their close companions).
2. Universal Acceptance — acknowledged by all major Christian communities in the ancient world (by the end of the 4th century) as well as accepted canon by Jewish authorities (for the Old Testament).
3. Liturgical Use — read publicly when early Christian communities gathered for the Lord's Supper (their weekly worship services).
4. Consistent Message — containing a theological outlook similar to or complementary to other accepted Christian writings.
Utifrån dessa kriterier hade många tidiga kristna förhållandevis klart för sig vilka texter som man räknade som auktoritativa och normerande för den kristna tron och kyrkan i stort. De utgjordes av evangelier och brev som tillräknades ett stort värde av hela den kristna kyrkan.
Förutom Athaniasius påskbrev så har olika kyrkomöten, speciellt kyrkomötet i Nicea, varit viktiga milstolpar i kyrkans fastställande av vad den kristna tron innebar och vilka skrifter som skullefogas till(intetas bortfrån) Skriften. Det fanns hursomhelst fortsatt skilda meningar främst mellan de östliga och västliga delarna av kyrkan om huruvida det fanns andra texter som skulle räknas som auktoritativa. Ett exempel på en bok som det rådde stor oenighet var Johannes Uppenbarelse och om denna bok var kanonisk eller inte.
Inhaltsverzeichnis
- Kanon och dess gränser:
- Skriftens auktoritet::
- Kan vi lägga till eller dra bort ifrån kanon idag?
- Konklusion:
Zielsetzung und Themenschwerpunkte
Denna uppsats undersöker begreppet kanon inom kristen teologi, särskilt dess tillämpning på Bibeln. Uppsatsen belyser hur kanon bildades, vilka kriterier som användes för att fastställa vilka texter som skulle ingå, samt de teologiska implikationerna av kanonbegreppet.
- Kanonbildningen och dess historia
- Kriterier för kanonicitet
- Skriftens auktoritet och dess förhållande till Gud
- Tomasevangeliet som exempel på en text som inte inkluderades i kanon
- Sola Scriptura och dess roll i protestantisk teologi
Zusammenfassung der Kapitel
- Kapitel 1: Kanon och dess gränser: Kapitlet introducerar begreppet kanon och dess betydelse inom kristen teologi. Det beskriver hur kanonbildningen skedde och vilka kriterier som användes för att fastställa vilka texter som skulle ingå i Bibeln. Kapitlet diskuterar också hur kanonbegreppet har definierats och utvecklats genom historien.
- Kapitel 2: Skriftens auktoritet:: I detta kapitel analyseras Skriftens auktoritet och dess förhållande till Gud. Kapitlet undersöker om Skriften har en inneboende auktoritet eller om dess auktoritet är beroende av utomstående faktorer, såsom dess författare eller läsare.
Schlüsselwörter
Kanon, Skriftens auktoritet, kanonbildning, kriterier för kanonicitet, apostoliskt ursprung, universellt accepterande, liturgisk användning, teologiskt budskap, Tomasevangeliet, Sola Scriptura, Guds auktoritet.
- Quote paper
- Kevin Andersson (Author), 2016, Kyrkans syn på Skriftens auktoritet. Kanon och dess gränser, Munich, GRIN Verlag, https://www.grin.com/document/337365
