Kyrkans syn på Skriftens auktoritet. Kanon och dess gränser


Essay, 2016
11 Pages, Grade: A

Excerpt

Innehåll

1. Kanon och dess gränser:

2. Skriftens auktoritet::

3. Kan vi lägga till eller dra bort ifrån kanon idag?

4. Konklusion:

Källförteckning:

1. Kanon och dess gränser:

Den kristna kanon utgörs av det skriftmaterial som den kristna kyrkan anser vara auktoritativt och gudomligt inspirerat och som sammanställdes genom den process som kallas kanonbildningen. Ett avgörande steg i denna kanonbildning var när Athanasius i sitt påskbrev år 367 infogade en lista med de böcker som skulle komma att utgöra den kristna nytestamentliga kanon. Omkring år 400 var kanonbildningen i stort sett klar och sedan dess har västkyrkan varit eniga kring den nytestamentliga kanon.[1]

Ett sätt på vilket kyrkan har definierat kanon och dess gränser är de allmänt vedertagna ”kriterierna för kanonicitet” som har använts för att bestyrka de böcker som utgör det Nya Testamentet:

1. Apostolic Origin — attributed to and based upon the preaching/teaching of the first-generation apostles (or their close companions).

2. Universal Acceptance — acknowledged by all major Christian communities in the ancient world (by the end of the 4th century) as well as accepted canon by Jewish authorities (for the Old Testament).

3. Liturgical Use — read publicly when early Christian communities gathered for the Lord's Supper (their weekly worship services).

4. Consistent Message — containing a theological outlook similar to or complementary to other accepted Christian writings.[2]

Utifrån dessa kriterier hade många tidiga kristna förhållandevis klart för sig vilka texter som man räknade som auktoritativa och normerande för den kristna tron och kyrkan i stort. De utgjordes av evangelier och brev som tillräknades ett stort värde av hela den kristna kyrkan.[3]

Förutom Athaniasius påskbrev så har olika kyrkomöten, speciellt kyrkomötet i Nicea, varit viktiga milstolpar i kyrkans fastställande av vad den kristna tron innebar och vilka skrifter som skulle fogas till (inte tas bort från) Skriften.[4] Det fanns hursomhelst fortsatt skilda meningar främst mellan de östliga och västliga delarna av kyrkan om huruvida det fanns andra texter som skulle räknas som auktoritativa. Ett exempel på en bok som det rådde stor oenighet var Johannes Uppenbarelse och om denna bok var kanonisk eller inte.

Förutom de av kyrkan fastställda kanoniska böckerna fanns de så kallade apokryferna eller deuterokanoniska skrifterna där bland annat det gnostiska Tomasevangeliet ingick. Många av dessa gallrades ut under kanoniseringsprocessen och ansågs inte vara auktoritativa, men vissa av dem ansågs ändå kunna tjäna som nyttig läsning. Så varför kunde/kan inte Tomasevangeliet läggas till i kanon som en auktoritativ text? Vad var det som gjorde att vissa texter gallrades ut och att andra fick en auktoritativ status? Dessa frågor är otroligt viktiga att vi ställer oss då kanonbildningen skedde i en värld av spänningar och särskiljning mellan både judar och kristna, samt mellan den kristna kyrkan och andra grupper, då särskilt gnostikerna, och att evangelierna och det övriga bibelmaterialet var en viktig faktor i den tidiga kristna kyrkans avgränsning från andra rörelser.

N.T Wright hävdar i sin bok Scripture and the Authority of God att tankarna kring kanoniseringsprocessen som ett maktspel och ”upptäckandet” av ”alternativa” former av kristendom har sin grund i en känsla hos västvärlden att kristendomen har visat sig vara dålig för individer och samhällen. (Wright s. 63f) I likhet med Wright så anser jag att det finns tendenser att på ett orätt sätt svartmåla traditionell kristendom som en förtryckande ideologi och en bas för mycket ont som har hänt och händer i världen. Men jag anser också att det är viktigt och ställa frågan om utgallringsprocessen som kyrkan genomförde i och med kanonbildningen kan ha innefattat en viss grad av subjektivt urval som var kopplat till den tidiga kyrkans kulturella och sociala kontext. Det är en möjlighet som måste övervägas då kyrkan mycket väl kan ha återspeglat samhället som det var utanför kyrkan.

Trots dessa frågetecken så ansluter jag mig till Wrights uppfattning om att kanoniseringsprocessen i första hand inte handlade om att helt enkelt bestämma vilka böcker som ska vara med eller inte, utan att det snarare handlade om att bygga upp ett större, narrativt ramverk som tydliggör och bringar ordning till Guds värld och Guds folk. (Wright s. 64)

Om vi ställer Tomasevangeliet emot denna bild av kanoniseringsprocessens, och därmed och kanons, syfte är så kan vi dra slutsatsen att Tomasevangeliet inte passar in i kanon då det inte bidrar till att bygga upp det narrativa ramverket, utan snarare strular till det. Ett av de kanoniska evangeliernas främsta syften var att bestämma vilken typ av mångfald och till grad denna mångfald kan uttrycka och tolerera inom Jesustraditionen utan att bli något annat. Problemet hos Tomasevangeliet är att den ansågs avvika alldeles för mycket ifrån detta teologiska ramverk.[5] Tomasevangeliets utgjordes av en mängd tal och undvek aktivt att sätta in dessa tal i ett större narrativ, och på så sätt bidrar den inte heller till att klargöra det överbryggande ramverket för det stora narrativet. (Wright s. 64f)

2. Skriftens auktoritet::

I samband med denna definition av kanon så kan vi fråga oss vad som ger Skriften dess auktoritet. Är den en auktoritet i sig själv, eller är dess auktoritet beroende av utomstående faktorer så som dess författare och/eller läsare? Wright nämner i sin bok att begreppet ”Skriftens auktoritet” är långt mer komplicerad än vi kanske föreställer oss. (Wright s. 22) I denna uppgift ansluter jag mig i min argumentering till Wrights tolkning av ”Skriftens auktoritet” som en synonym för ”den treeniga Gudens auktoritet, som på något sätt utövas genom Skriften” (min översättning) (Wright s. 21). I likhet med Wright menar jag på att Skriftens auktoritet egentligen inte är tillhör själva Skriften, utan att Skriftens syfte är att fungera som en förmedlande länk av Guds auktoritet genom vilken Gud utövar sin makt i världen och hos människor. Skriftens auktoritet består då alltså av en delegerad makt som egentligen ligger hos Gud. (Wright s. 23)

En av de allra viktigaste teologiska dogmerna som har präglat stora delar av den protestantiska kristenheten är ”Sola Scriptura” som formulerades av Martin Luther under 1500-talets protestantiska reformation. Enligt denna princip är skriften den enda nödvändiga och tillräckliga källan till kristen tro och praxis. Detta var en reaktion mot den romersk-katolska kyrkans uttalande om att traditionen har likvärdig auktoritet vid sidan (eller ovan) Skriften.

Genom att på detta sättet sätta skriften som allra högsta auktoritet blir följden också att Skriften inte behöver fyllas i eller kompletteras med tradition, uttalanden från påven, nya uppenbarelser eller en nutida utveckling av kristen doktrin. Skriften blir på grund av sin ultimata ställning oföränderlig och Wright tolkar Sola Scriptura som ett uttryck för att kristna enbart ska se till Skriften för frälsning, och att allt annat utanför Skriften är överflödigt. Han menar dessutom att man, enligt Luther, inte behöver tro på allt som står i Bibeln för att bli frälst. (Wright s. 72f) Wrights tolkning av Sola Scriptura väcker många frågor och innebär en hel del problem för en kristen läsning och tolkning av Skriften. Om inte allt i Skriften bär på en gudomlig auktoritet som kristna ska leva efter, hur ska vi då sålla ut det som faktiskt bär på en gudomlig auktoritet och som är nödvändigt för frälsning? Om vi följer Sola Scriptura och utgår ifrån att Skriften är den högsta auktoriteten för kristen tro, kan vi inte använda oss av något annat än skriften, och det hela blir ett olösligt dilemma. För att Wrights resonemang ska kunna fungera så behöver vi antingen någon form av tolkningsram för att sålla ut det är auktoritativt, eller så måste vi erkänna att Bibeln i sin helhet bär på gudomlig auktoritet, och att den kristne således också måste betrakta hela Bibeln som gudomligt inspirerad.

Om vi antar att Wrights definition av Skriftens auktoritet så kan vi fastslå att den är något mycket mer än enbart ett förmedlande av information i form av ett statiskt manifest om hur vi ska leva och tänka, eller en strikt historisk skildring av en viss tid och plats.

Wright menar hursomhelst Wright menar att ”An over-hasty appeal to scripture all by itself does not work” Utan att vi istället behöver sätta in Skriften i en kontext: i Guds egna auktoritet. (Wright s. 11) Wright har rätt i det att Skriften bör sättas in i den rätta kontexten, men detta måste inte betyda att vi nödvändigtvis behöver gå ifrån en total tillförlit på texten själv. Min fråga blir här hur vi ska utröna Guds auktoritet om vi inte får appellera till texten i sig själv? Om vi utgår ifrån ett Sola Scriptura-perspektiv och antar att Skriften är den enda källan för kristen tro och praxis, och att det inte finns någon tradition eller något förnuft med gudomlig auktoritet, hur kan vi bestämma kontexten i vilken vi ska rama in den ”ultimata och enda källan till Kristen tro och praxis”?

Ett svar på den frågan skulle kunna vara den modell som Brown presenterar i sin bok där hon hävdar att det som kontrollerar läsarna, och därmed också det som avgör hur vi ska kontextualisera Skriften, är olika interpretativa ”communities”. (Brown s. 68)

Denna community-modell medför hursomhelst vissa problem. Hur kan vi förklara det faktum att det finns tusentals olika gemenskaper med lika många olika sätt att tolka Skriften och dess auktoritet på? Hur kan vi förklara att många av de allra största kristna gemenskaperna inte kan komma överens om vilken plats Skriften ska ha för bestämmandet av kyrkans tro och praxis? Dessa frågor besvaras inte i Browns bok, och av den anledningen anser jag, till skillnad från Brown, att den gemenskap man befinner sig i inte kan betraktas som en felsäker spärr för en felaktig tolkning av Skriften och dess auktoritet.

[...]


[1] F. F. Bruce (1988). The Canon of Scripture s. 215

[2] Just, Felix, S.J. Ph.D. 2006. "The New Teatament Canon." http://catholic-resources.org/Bible/NT_Canon.htm#Canonicity <2016-02-23>

[3] Hedin, Christer (2002). Bibeln och Koranen ss. 44f

[4] ”Vad togs bort ur Bibeln?” http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/nicaea.htm<2016-02-15>

[5] Dunn, D.G James. New Testament Theology s.31

Excerpt out of 11 pages

Details

Title
Kyrkans syn på Skriftens auktoritet. Kanon och dess gränser
Course
Hermeneutics
Grade
A
Author
Year
2016
Pages
11
Catalog Number
V337365
ISBN (eBook)
9783668267480
ISBN (Book)
9783668267497
File size
385 KB
Language
Swedish
Tags
kyrkans, skriftens, kanon
Quote paper
Kevin Andersson (Author), 2016, Kyrkans syn på Skriftens auktoritet. Kanon och dess gränser, Munich, GRIN Verlag, https://www.grin.com/document/337365

Comments

  • No comments yet.
Read the ebook
Title: Kyrkans syn på Skriftens auktoritet. Kanon och dess gränser


Upload papers

Your term paper / thesis:

- Publication as eBook and book
- High royalties for the sales
- Completely free - with ISBN
- It only takes five minutes
- Every paper finds readers

Publish now - it's free