Kyrkans syn på Skriftens auktoritet. Kanon och dess gränser

Resumen o Introducción

Den kristna kanon utgörs av det skriftmaterial som den kristna kyrkan anser vara auktoritativt och gudomligt inspirerat och som sammanställdes genom den process som kallas kanonbildningen. Ett avgörande steg i denna kanonbildning var när Athanasius i sitt påskbrev år 367 infogade en lista med de böcker som skulle komma att utgöra den kristna nytestamentliga kanon. Omkring år 400 var kanonbildningen i stort sett klar och sedan dess har västkyrkan varit eniga kring den nytestamentliga kanon.

Ett sätt på vilket kyrkan har definierat kanon och dess gränser är de allmänt vedertagna ”kriterierna för kanonicitet” som har använts för att bestyrka de böcker som utgör det Nya Testamentet:

1. Apostolic Origin — attributed to and based upon the preaching/teaching of the first-generation apostles (or their close companions).
2. Universal Acceptance — acknowledged by all major Christian communities in the ancient world (by the end of the 4th century) as well as accepted canon by Jewish authorities (for the Old Testament).
3. Liturgical Use — read publicly when early Christian communities gathered for the Lord's Supper (their weekly worship services).
4. Consistent Message — containing a theological outlook similar to or complementary to other accepted Christian writings.

Utifrån dessa kriterier hade många tidiga kristna förhållandevis klart för sig vilka texter som man räknade som auktoritativa och normerande för den kristna tron och kyrkan i stort. De utgjordes av evangelier och brev som tillräknades ett stort värde av hela den kristna kyrkan.

Förutom Athaniasius påskbrev så har olika kyrkomöten, speciellt kyrkomötet i Nicea, varit viktiga milstolpar i kyrkans fastställande av vad den kristna tron innebar och vilka skrifter som skullefogas till(intetas bortfrån) Skriften. Det fanns hursomhelst fortsatt skilda meningar främst mellan de östliga och västliga delarna av kyrkan om huruvida det fanns andra texter som skulle räknas som auktoritativa. Ett exempel på en bok som det rådde stor oenighet var Johannes Uppenbarelse och om denna bok var kanonisk eller inte.