Det sanna korsets ö. En kort introduktion till Brasiliens missionshistoria

Resumen o Introducción

Den kristna kyrkans historia i Brasilien börjar med att den första organiserade jesuitmissionen kommer till den portugisiska kolonin (som då bar smeknamnet ”det sanna korsets ö” år 1549 under Manuel da Nóbregas ledning. Kort efter jesuiternas ankomst skickades på jesuiternas förfrågan en biskop till Salvador Bahia år 1552. Den kyrkliga strukturen byggdes därifrån sakta men säkert upp. Den södra halvan av Brasilien administrerades som en prelatur som inrättades år 1575 med huvudsäte i Rio de Janeiro. Under denna period bestod jesuitmissionen i första hand av upprättande av skolor och kyrkor, och under 1600-talet inordnades indianbyarna i så kallade ”reduktioner”. Dessa reduktioner grundades helt självständigt av jesuiterna och var ett slags missionsstationer för de brasilianska indianerna där de arbetade och undervisades i den kristna tron, men tilläts behålla sina egna kulturella värderingar och livsstilar. I dessa reduktioner var indianerna inte förtryckta, utan fria. Detta system motarbetades stark av kolonisatörerna och den imperialistiska regeringen, och de avnjöt en viss självständighet från kolonialmakterna. Kolonisatörerna ville göra indianerna till slavar och istället arbeta enligt det gamla ”encomeidasystemet” där indianerna fick arbeta som slavar för conquistadorer i utbyte mot att conquistadorerna utbildade dem i kristen tro. Många indianer slapp undan slaverier tack vare jesuiterna, men efter en rad konflikter med de världsliga makterna och för att de hjälpt indianerna vid ett misslyckat uppror mot den portugisiska kolonialmakten blev jesuiterna år 1767 förbjudna att fortsätta sin verksamhet till Brasilien, och de var tvungna att lämna landet. Därefter förbjöds även andra missionärer och en inflytelserik antiklerikal liberalism växte fram samtidigt som regeringens kontroll över kyrkan stärktes.

År 1822 blev Brasilien självständigt och den katolska kyrkan blev statskyrka, starkt styrd av regeringen. Denna förening mellan stat och kyrka varade ända fram till år 1889 då den brasilianska republiken utropades, och kyrkan och staten återigen skildes åt. Under 1900-talet växte spänningarna mellan kyrkan och diktaturregimen som styrde landet. Konflikterna höll sig på en lokal nivå, men hundratals präster utsattes för tortyr, fängelse och fördrivning.